(18 december)
Igår efter ponny cups matchen så kände jag bara, åh fyfan vad fina hästar vi har egentligen... Vi har ingen häst som inte kan galoppera. Alla lyssnar ju på spöet åtminstone och majoriteten har ju bjudning fram till hindret.
När jag red Figaro igår så kändes det så segt i galoppen att jag trodde vi färdades bakåt mer än framåt.... jag fick rida, rida och skänkla och lägga till pisken så mycket att jag nästan svimmade och han var så seeeg! De had eju lugnt tagit med honom för att de visste att han bara klarade av att hoppa typ en runda.
Och när han stannade och vägrade gå framåt och sparkade bakut och så. Då tänkte jag bara på Rasmus, men sen tänkte jag att hur mycket snällare Rasmus ändå är. 
Usch, usch... Vill aldrig rida en sån seg häst igen. Jo jag brukar gilla sega hästar, men det där var en FÖR seg häst för mig...
