aliciarider

Att bara ta ett steg in på en djurklink får ju tårarna att börja trilla, ljudet från skällande hundar, lukten från rengöringsmedel och alla stirrande patienter. Förstår inte hur folk kan vara så respektlösa att de stirrar på någon som står och gråter. Det var som om de tänkte "Vem fan tar en hamster till veterinären, och ofta man gråter för att den ska avlivas, bara en liten hamster, köp en ny" Det är inte bara en liten hamster för mig, det är en familjemedlem.

Fick i alla fall sen när jag väntade få sitta ute i en fin trädgård och säga farväl till henne, klappade på henne och kliade henne bakom öronen så att hon somnade i min hand. Sen kom det en sköterska och la henne i en liten låda och gick iväg, jag ville inte vara med vid själva avlivningen. Skulle nog inte kunnat, jag grät så mycket så jag knappt kunde andas. Fick jätteont i huvudet av det, försökte verkligen att inte gråta men det var ju omöjligt. De skulle döda min hamster, det var sista gången jag fick röra henne och se henne, såklart man gråter. Men jag är glad för att jag fick sitta där ute med henne i 10 minuter och säga farväl, hon var väldigt nyfiken då och kelig. Så när sköterskan gick ut för att hämta henne för alltid, då ville jag inte. Men jag visste att det var det bästa.. Grät väl i 10 minuter efteratt vi lämnat kliniken, hela tiden undrade jag över om Tingeling var rädd när hon dog. jag kände mig som en urusel ägare som inte var med vid själva avlivningen, hon var ju helt ensam och säkert hur rädd som helst. Fan alltså, bara av att skriva denna text får mig att gråta så jag knappt kan andas. har gråtit flera gånger idag, så fort jag tänker på henne mår jag dåligt. När jag tog hand om hennes bur så grät jag med.

Igår när Tingeling fick äta sin sista måltid. Hon fick sånt som hon älskar, och självklart hur mycket ärtor som hon bara kan äta! Man ser att hon har väldigt utåtstående ögon, så jag tror jag avlivade henne vid den tidpunkt som behövdes.

 

Sen så åkte mamma och jag vidare till haninge centrum, jag var tvungen att köpa en present till Linnea som fyller år på söndag. Fick gå med solglasögon inne i centrummet eftersom jag till en början grät, och sedan såg ut som om jag gråtit hur mycket som helst. Sen bjöd mamma mig på thaimat som lite tröst, det var mysigt och jättegott. Vart på lite bättre humör då.

 

Sen när jag kom så satte jag igång med att städa 7 burar, bara för att ha något att göra och slippa tänka på Tingeling. Dränkte min sorg i arbete, arbetar som effektivast när jag är ledsen. Har nu städat dvärghamstrarnas bur och bebissäkrat den, blir ju bebisar på söndag.

Lite tråkig bur eftersom den är bebissäkrad. Men nu har de i alla fall gott om tid på sig för att bygga ett fint bo till sina ungar, deras förra var ganska bra

Ska se om de gräver ner matskålen nu med, varje dag fyller jag på deras matskål med två nävar mat.

Några timmar senare ser det ut såhär:

All mat är borta, de äter som grisar

Hoppetoss är i alla fall en riktig diva nu för tiden, skitsur på allt och alla. Hon skriker på sin syster hela tiden, så himla lättirreterad.

 

Fideli gräver sig ner under all spån, för att slippa Hoppetoss dåliga humör ;)

 

Har idag fått en piké tröja från vendela som varit på Ullared. Tack! :) jag är en sån som inte tycker om att köpa ridkläder, lägger hellre pengarna på vanliga kläder.

 

 Ska i alla fall titta på tv nu, inte deppa längre! Tingeling kommer inte komma tillbaka hur mycket man än gråter. Bara det att jag inte har någon dvärghamster att gosa med nu, Fideli och Hoppetoss är så dräktiga nu så jag vågar inte gosa med dem eftersom jag kan riskera att skada deras ungar. Har ju lånehamstrar, men det är inte samma sak :/ Föresten så ska Sam hem imorgon.