aliciarider

Kan skriva om min historia med Spot, har ju varit skötare på honom i 5 år nu faktiskt :O

Det började med när jag var 10 år gammal och mamma sa till mig att jag skulle få sätta igång Misty eller Spot för att de varit halta, jag hade aldrig satt igång en häst innan och vart jätteglad. Jag ville inte ha Spot, jag vill ha Misty för jag gillade Misty.

Inte för att jag rider Misty där, jag red Tella till höger på en lucia uppvisning och Fanny red Misty xD

 

Jag fick i alla fall sätta igång Spot och jag blev så ledsen, jag var så himla rädd för Spot. Jag vågade inte gå in till honom, så Vendela och en kompis gjorde i ordning honom åt mig. Jag vågade klappa lite lätt på hans hals, men jag var totalt livrädd för honom. Att skritta honom gick bra, Spot är en trygg och snäll ponny.

Jag vågade aldrig göra i ordning honom själv, fick alltid hjälp av någon äldre. Men jag blev modigare, till slut klarade jag av att göra i ordning honom själv om jag vände honom i spiltan. Jag tyckte om att rida honom, och jag tyckte jättemycket om Spot. Jag var rädd, men tyckte om honom ändå. Lite myrsteg sådär tog jag, till slut behövde jag inte ens vända på honom för att göra ordning honom. men jag vågade inte gå över till den andra sidan av honom, jag gick alltid under hans hals då.

Sen var han igångsatt och började gå lektion. Jag var ledsen för det, jag ville ju rida Spot och ha en anledning att vara med honom. Jag blev då skötare på honom, jag var ju skötare på Picco men tyckte mer om Spot. Jag vågade dock inte byta sida på honom, men det gick framåt Spot har ett väldigt stort hjärta, han är väldigt kelig. Det roliga med Spot är att han också måste lära sig att lita på en, vem som helst kan inte komma in och klia honom i ansiktet. han är ansiktsskygg och för mig har det tagit år att lyckas med att kunna stå och klia honom i pannan utan att han tycker att det är obehagligt.

Spot hade inte haft en skötare på jättelänge när jag blev skötare på honom. Han behövde en skötare, någon som tyckte om honom och sa att ha var bäst. Han har dåligt självförtroende, och han behövde uppmuntran och kärlek. Han blev snällare efter att jag blivit skötare, inget jag hittar på utan han blev mycket snällare. Ridlärarna undrade vad som hänt med Spot, han hade blivit så mycket snällare ju. Han har blivit snällare med åren, när han kom till rdiskolan bet och sparkade han till och med ridlärarna, min mamma var rädd för honom. Nu är han ju snäll :)

Nä men jag vågade faktiskt inte gå in till honom när han hade mat förut, för en gång när Elin skulle göra det så sparkade han henne i magen, sen har jag hört att han gjort det med andra med.

 

Jag fick Spot på min andra A:0 (hopptävling) någonsin, det var Spots första tävling efter att han varit avställd så han var pigg som sjutton. Jag vann med honom, vi vann mot personer som var mycket äldre än mig. 11 år var jag och satt på min ponnykärlek, lyckan när vi vann var stooor! På den tiden fick man göra ärevarv när man vann. Jag gjorde det såklart, men jag klarade bara av att göra ett halft. Spot blev så glad av att göra ärevarv att han skenade iväg och började göra rejla bocksprång och bakutsparkar, jag hamnade framför sadeln och fick avbryta efter ett halft, haha han var helgalen! Svårt att tro att Spot skulle kunna göra en sån sak, han har aldrig gjort det igen. Men han var så glad :D

Kvalade till KM 2008 med honom, och  vann :D Han var min tävlingsponny, han var bääääst!

Sen blev han halt igen.. Vart ledsen då kommer jag ihåg, var rädd att han skulle avlivas.  Men han blev friskförklarad och jag fick sätta igång honom igen, vart så glad då  :D Men jag satte igång honom under en period av mycket kyla, det var över 10 minus varje gång jag skulle skritta. Kommer fortfarande ihåg att jag en dag hade Tella på en hoppkurs i 14 minus och frös nästan ihjäl, skulle efter det skritta Spot. Men jag gjorde det inte för jag frös för mycket, ångrar fortfarande att jag missade ett tillfälle att rida Spot :(

På jullovet var det ju inga lektioner, så då brukade mamma gå ut med hundarna och då fick jag följa med och rida ut i skogen, det var så mysigt. Det kändes som om Spot var min egna ponny.

Sen var han igångsatt igen. Sen var det ju den här hoppkursen, kommer inte ihåg vilket årtal. Men det i alla fall som en liten uttagning mellan Sanne och mig vem som skulle få tävla på Roo gård i lektionsponnymästerskapet. Sanne hade Jonatan och jag Spot, ingen av dem vägrade på något hinder även fast det var 70 cm bana. Men det var min mamma som var den som skulle välja vem av oss som skulle få tävla, hon valde Sanne och jag blev så ledsen. Jag hade så gärna velat tävla lokalt på Spot....

Jag har också tävlat dressyr på Spot, kom tvåa för han var  rätt seg och ville inte galoppera hela vägen som han skulle :P

 

 

Sen var det ju den här hoppkursen för Annika 2010, vi hoppade titthinder. Annika satte upp en 80 cm bana till Spot och mig, men han vägrade på dem flesta hindrerna :/ Men vi klarade av att hoppa en fyrbarr på 80 cm iaf :D

Se, Spot har kapacitet att hoppa högt ;)

Spot har alltid gillar att hoppa stort över hinder

Ofta dem där infångarna fanns då !?

 

Har tävlat och vunnit massor med tävlingar med Spot, men det har också gått dåligt. 2 gånger har det hänt att jag gjorde alldeles för snäv sväng i omhoppning att han vägrat.

2010 var det KM, dock inte omhoppning utan i stilbedömning. Vart så lycklig när jag vann på honom, sista gången jag tävlade honom gick så bra.

Det året fick jag rida Spot till betet och hem.

Sen gick jag upp på mellanponny, jag grät för att jag hatade det så mycket. Jag saknade att rida Spot, han var det roligaste med ridningen.

På en ponny cupsträning fick jag honom sen, sista gången jag red honom.

Det gick så bra, jag kände ju Spot utan och innantill.

 

Jag är inte det minsta rädd för Spot längre, jag vågar gå in till honom när han har mat, jag byter sida hur enkelt som helst och pussar gärna på hans mule. Han är hästen jag älskar mest i  världen, världens bästa och finaste är absolut Spot :)

 

Långt inlägg, men jag har en massa historia med honom har säkert glömt berätta en massa, men berätta en del iaf :)