aliciarider

Måste nog säga att för mig så tycker jag nästan att ponny cupen är lite för seriös. Alltså matcherna, tävling mot en annan ridskola... Något som mycket är slumpen ska avgöra vilka som rider bäst :/ Man sitter upp på en häst som man knappt vet något alls om, ve, vet om den brukar bralla iväg och kasta av sina ryttare. Skena mot hidnrerna och tvärnita om man inte ropar hopp innan hindret? Vägra att gå framåt, och när man lägger till spöet bockar iväg som en rodeo häst. Men det är ju såklart väldigt roligt att sitta upp på en helt främmande häst som man aldrig sett förut, väldigt spännande. För det mesta är de ju väldigt snälla :)

Ja när man sitter upp är det kul. men innan tycker jag att det är rätt läskigt, särsilt att se någon annan hoppa hästen innan. Och om hästen stannar för ett hinder så blir man så nervös så det inte är sant! Man vill typ byta häst elelr inte rida alls. Men när man sitter upp brukar det bli bättre.
Den gången som jag varit nervösast för en match är ju så utan tvekan gången på Rasmus! Jag hade gått runt och pratat positivt om det. Nej Rasmus är bättre nu, han kan ha bjudning mot hindrerna, hästar i hörnen hjälper, bara 60... Men ärligt talat var jag totalt livrädd! Jag var inte så säker på att jag skulle klara av det, men jag lät mig inte tänka det. Dagen innan var jag så nervös att jag inte kunde somna på länge, jag ärligt talat kunde inte ligga still. Jag skakade mig. Jag var så rädd för att förstöra för laget... Vägra ut mig på första hindret och förstöra Rasmus självförtroende totalt. Aldrig få rida honom igen...

Hehe, om jag tänker nu så känns det som om jag hade tur. Han kunde lika gärna bestämt sig för att det "där" hindret var det läskigaste som fanns, och jag skulle inte kunnat göra något åt det, för han är ju lite russig ;)
Så nästa hemma tävling så skulle jag bli både glad och rädd om jag fick Rasmus, skulle blivit lättad om jag fick en enkel häst som Picco då, men lite besviken. Utmaning är ju Rasmus. En klubb tävling på Rasmus hade jag inte alls varit lika nervös för, för jag kan inte svika någon annan än mig själv då. Om jag vägrar ut mig i PC sviker jag hela laget typ.
Men denna termin blir min sista på Rasmus, sen får jag gå vidare för jag är för lång. Och ärligt talat är inte det så super svårt. Rasmus är kul att rida, men att sluta rida honom är inte ens hälften så svårt som när jag red Spot för sista gången. Vad jag grät...

Haha omg, haha jag kom nu på att sista gången jag red Spot inte alls var på hopp KM. Fick ju honom på en ponny cups träning xD Gud för 1,5 år sedan. Shit vad lång jag var då, mina ben var ju typ vid hans knä.
Åh, nu spelades "Wild one" på radio, hihi vad skojsigt :)
Häj aj hörd ju vär a waljd vån

Nej, Rasmus är inget jätte problem. Förstod redan för över ett halvår sedan att jag var lite lång för honom. Mina problem börjar med att jag börjar tycka att jag är lite lång för d-ponny :/ Men ja, det är jag väl kanske inte. Man kan ju rida ponny om man är 161 cm, och med min vikt ska jag egentligen kunna rida stora b-ponnyer xD

Dingo är inte en så superstor d-ponny, men jag tycker att jag ser lite lång ut ändå :/

Picco kommer jag nog kunna hela livet om jag stannat i växten och inte går upp 50 kilo eller nåt. För han är så pass viktbärande. Fast hela livet var ju en överdrift, han är ju typ 19 år tror jag xD

Oj vad det här inlägget kom in på andra tankar än vad som var meningen... 
Saken är den i alla fall att jag tycker att ponny cups träningar är mycket roligare än matcherna. Jag skulel velat göra som storhästarna, hellre ha pay and jump än match. Men nu spelar det ju ändå ingen roll, för jag går ju ur laget nästa termin för min ålder...
Aja, ha en härlig lördags kväll!