aliciarider

Herregud, vad rädd jag blev idag. Blev så rädd och lättad att jag började gråta, nu ska jag berätta vad som hände idag:

Jag tänkte rida ut på en lugn skogspromenad på MH idag, jag red till Ahlstorp som en en bit från ridskolan. Väl vid Ahlstorp så kommer jag inte ihåg exakt vilken väg som leder hemmåt igen, så jag rider in på någon random stig som leder in på pyttesmå svåra stigar och rider vilse. När jag följer en liten stig så går den upp på ett berg, och på berget så slutar stigen. Jag sitter då av för att leda ner Hamilton från berget, först så tar jag upp stigbyglarna. Sen kom det läskiga, Hamilton bara skiter i att jag leder honom och han hoppar ner från berget (omöjligt för mig att hålla honom då) och så bara skenar han iväg i full galopp!

Han tittar inte bak, utan verkligen drar iväg som faaan! Jag får sån jävla panik och bara springer efter och skriker "HAAAAAAAAMILTON!" Försöker ringa Jessica, men mina pengar på mobilen tog slut... Så allt jag kan göra är att springa, springa, pch springa. Jag hade så mycket panik och adrenalin, jag tänkte bara på om Hamilton ramalt omkull och skadat sig, eller fastnat någonstans och dött, eller om han skenat över en barnvagn så att en bebis dog.. Efter ett tag ringer mamma och då börjar jag gråta verkligen, jag är så himla rädd för Hamiltons skull. Mamma säger att Laila ringde för en stund sedan och sagt att Hamilton kommit skenade utan ryttare till stallet, välbehållen!!! Jag blev så lättad och glad då, så jag fortsatte ju att gråta av lättnad.

 

Sen så möter jag lite folk på vägen hem som säger att de sett en galopperande häst, och så undrar de om jag är okej.

 

Sen vid skogshagen så kommer Sofia Vidgren och någon mer, kommer inte ihåg vem för jag var fortfarande helt chockad och så grät jag. Sen möter Jessica upp mig och berättar att hon känt på Hamilton och han verkar vara okej, bara väldigt flåsig och varm efter sin långa galopptur. Alla ridlägerbarn tror sen att jag ramlat av och så får jag dra samma historia om och om igen, "Nä Hamilton slet sig bara och skena iväg." Gick i alla fall och skällde lite på Hamilton sen, och kände igenom honom själv.

 

Märkte sen att jag var väldigt varm själv efter att ha sprungit allt vad jag hade i 20 grader sol och varma kläder på mig. Var jättetrött, så jag gick då upp till bostad och drack saft och satte mig på en stol för att varva ner lite. Hade fortfarande en del adrenalin kvar och lite chockad fortfarande, kunde inte riktigt fatta allt. Det var så nära att Hamilton kunde råkat illa ut, så glad att han mådde bra.

När jag kom hem så upptäckte jag att min tröja var helt dyngsur! Haha, hade svettat sönder den. När jag tog av den så såg jag att jag hade fått värmeutslag på armarna också :P

Sen när jag duschade märkte jag också ett stort skavsår på foten som jag måste fått när jag sprang med mina ridstövlar i skogen och på elljusspåret. Hade inte märkt av det såret förens när jag duschade eftersom jag hade så mycket annat att tänka på. Om jag någonsin ska bryta något igen, då vill jag göra det när jag har väldigt mycket adrenalin i kroppen, då gör det nog inte lika ont...

 

Av detta så har jag lärt mig hur mycket Hamilton betyder för mig, hur rädd jag var för hans skull. När min mobil sa att den inte hade några pengar kvar, då tänkte jag "vad fan betyder den här mobilen om Hamilton dör eller skadar sig? Jag skulle offra den här mobilen och alla mina pengar för att Hamilton skulle vara oskadd"

 

Hemsk dag var det här i alla fall, åh vad rädd jag varit...