5 februari
Kom på igår att en andledning till att jag gillar Snow är nog för att hon är väldigt lik Rasmus att hoppa. Han var ju min favorithopphäst förut för att han var en utmaning, han hoppade inte alltid och han hoppade ofta stort. Precis som Snow! Fast Rasmus var väl lite mer ett envist russ som inte hoppade om han inte kände för det, han hoppade ju inte om det var högre än 75 cm. Han var ju lite hopprädd, och det var nog därför han hoppa så stort ibland.
Snow är ju också hopprädd och därför hoppar hon stort.
Jag tyckte om känslan när jag red Rasmus och hoppade ett hinder och tänkte, yes nu klara jag ytterligare ett hinder. Man kände sig duktig när man klarat av ett hoppass på honom och han bara vägrat 1 gång på lektionen. Och han var ju inte så populär att hoppa direkt, så det var också en anledning :)
Nu har jag hittat mig en smäckrare Rasmus som har kapacitet att hoppa högre och ännu bättre egentligen, säger inte att rasmus är dålig, men han är ju ett litet russ och Snow är en ponny med fin stamtavla och hon har ju hoppat 1,30 på löshoppning. På snow så märks det verkligen om man rider tufft, för glömmer man vara tuff så vägrar hon ju. Om man rider bra den banan så får man inga vägrar på henne, hon är inte den där bussiga hästen som hoppar om man kommer i seg galopp med långa tyglar. Man måste verkligen rida på henne, det är det jag gillar. Hon hoppar heller inte så tråkigt, hon hoppar ju lite större men det är inget jag tänker på längre Hon har hoppar rätt normalt nu jämfört med nu. Sen har jag vl vant mig lite vid hennes stora språng, så när jag hoppar en häst som t.ex. Globus så kommer jag nog bli förvånad över hur kort han hoppar :P
Det roliga med Snow är hur man känner hur hon utvecklas hela tiden, man blir förvånad över vad hon kan och vad man själv kan.
Mottot när jag rider Snow och Rasmus är detsamma: Upp med huvudet, breda händer, sitt ner i sadeln, gasa på lite samtidit som du ramar in och tänk HOPP!
Kommentarer
Trackback
