aliciarider -

12 september

En grej som folk kanske inte vet om mig, för jag är typen som lider i tysthet. Är att sen jag var 12 drabbades min mamma av en sjukdom vid namn ME (kronisk inflammation i hjärnan) som gör att hon inte orkar mycket, som om hon har influensan i kroppen hela tiden. Det började med att hon fick hjärnhinneinflammation och blev inlagd på sjukhus, sen blev hon aldrig bättre. Så jag förlorade mycket av min mamma när jag var tolv, jag när mina systrar fick själva ta på oss mycket att mamma rollen. Jag har i flera år vid tvättat mina fina kläder, lagat en riktig måltid till familjen en gång i veckan, plockat i och ur diskmaskinen två gånger i veckan, gått ut med hundarna ofta, städat en hel del m.m och jag har aldrig fått veckopeng eller månadspeng för det. Och det beror på vi inte är speciellt rika när min mamma är sjukskriven.

Det är såhär jag oftast ser min mamma, ligga i soffan eller i sängen och vilar.
Men jag klagar inte, jag har pga det blivit mycket mer självständig så jag kommer ha lätt att sköta mitt eget hem i framtiden. Är glad att jagfått mina systrars stöd genom detta också :)

Nu på senare tid är min mamma helt sjukskriven och sängliggandes typ hela tiden. Så vi hade lite krismöte om vi verkligen kan behålla hundarna, för mamma klarar inte längre att gå ut med dem. Men vi har gjort ett hundschema nu för vi vill verkligen behålla dem!

Det här är inget jag direkt snackar om med någon av mina vänner, jag gillar inte att snacka om sånt här. Är mer lida i tysthet typen och spelar hellre glad än ledsen. Men nu har jag ju en pojkvän, och det känns bra. Han tvingar mig att berätta vad som är fel när jag är nere, kan prata med allt med honom. Gör allt enklare när man har stöd från någon :)

2013-09-12 @ 07:21:19 Permalink

Kommentarer

Trackback